Ifrån mitt perspektiv

Nu har jag och Erik kommit till ett tungt men väl genomtänkt beslut. Vi ska gå skilda vägar. Det har varit på g ett tag och tror att barnen märkt det för dom har blivit helt oregerliga. Förhoppningsvis kommer det lugna ner sig nu bara vi kan landa i det här. Vi är fortfarande goda vänner och ska försöka sköta det här så snyggt som möjligt och det är ett helt gemensamt beslut. Vi är på samma plan. 

Jag känner det som ett totalt nederlag men jag måste gå vidare och det känner nog Erik också. 

Jag kommer sakna hans familj och vänner och vissa delar av vårt gemensamma liv, så det är sorgligt mitt i all lättnad över att vi kommit fram hit.

Jag kände att jag ville berätta detta för er och alla mina vänner så det slipper bli spekulationer eller att folk ska fundera. Och så kanske jag slipper upprepa samma historia om och om igen. 

Peace out!