Blööö

Vart lite låg dom närmsta dagarna. Sänkt en av antidepp medicinerna och uppenbarligen har den hjälpt för nu kom deppigheten tillbaka. Vi får se om det håller i sig annars får jag lov att höja igen.
Jag hatar alla jävla äckliga mediciner. Jag hatar att jag står så jävla still och inte kommer någonstans. Att jag inte orkar med vardagliga saker. När ska mitt liv komma tillbaka och börja igen?
Väntar ju lite förändringar snart men det är ju 2 månader kvar... Det går segt. Vill köra fast forward men det går inte. Istället blir det slow motion. Idag och igår har livet känts så meningslöst så det har inte känts som att det är så mycket att vänta på. Ingenting kvar att kämpa för. Allt är ändå ouppnåeligt. Känner mig maktlös. Liten och maktlös. Som att mitt liv inte är mitt och absolut inget värt.
Ska snart gå och lägga mig och hoppas det blir en bättre dag imorgon.
 
 

Mer från bloggen

Om mig

Millis
Välkomna till mitt perspektiv. Här skriver jag lite blandat och ofta direkt ur mitt liv och om saker jag tycker om m.m. Jag bor i Borlänge med mina två barn, Gabriel och Linnea och vår katt Hasse (Hatschepsut). På min fritid älskar jag att pyssla. Jag gör egna födelsedagskort, scrapbooking, målar i vuxen-målarböcker, lägger pussel, löser korsord och spelar en del Sims när jag hinner. Hoppas ni vill skriva en liten kommentar eller passar på att gilla något inlägg när ni varit här och läst. //Millis

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv