Sömn...
Nåja, kommer aldrig i säng. Vill inte lägga mig. Det är så mycket jobbigt som kommer då. Somnar iaf till slut. Vaknar en halv till en hel timme senare i panik. Över olika saker. Ibland är det att väggen håller på att rasa över mig eller någon annan. Ibland är det kryp överallt. Ibland är det osynliga väsen i rummet. Paniken håller i sig länge och det tar lång tid innan jag kommer till sans. Ibland ligger jag blickstilla som frusen. Ibland flyger jag upp för att tända en lampa och ibland försöker jag fysiskt och krampaktigt hålla uppe väggen.
Väldigt påfrestande för någon som är van att sova iallafall 10 timmar sammanhängande per natt att få 6 timmar (i bästa fall) upphackad sömn. Det är ju inte en gång jag vaknar på natten. Tycker synd om dom som jämt har det såhär...
Sen har jag städat maniskt i tre veckor för vi har fått nå konstiga pyttesmå baggar på fönsterbrädan i köket. All mat vi har ligger i tätförslutna burkar och vi har inte hittat nån i nån mat så fattar inte var dom kommer ifrån. I vilket fall så var anticimex här igår men dom visste inte heller vad det var och eftersom ingen mat var angripen tänkte dom inte göra något! Jag bröt ihop och fick en ångestattack. Såklart... Så han ändrade sig och sa att dom ändå skulle komma tillbaka nästa fredag och spraya.
Men det tar inte bort paniken jag känner nu...
Plus att jag har mer existensiella funderingar. Varför finns jag? Vad ska jag göra med mitt liv? Snart kommer det ju en stor förändring i och med att Erik flyttar så det ska bli spännande att se vad livet tar för vägar då.
Idag har jag varit med Emma och shoppat och sen med barnen på bruksfestivalen. Dom hade mycket roligt! Fiskedamm, hoppborgar, fika, ballonger, gycklare och buktalare m.m.
Men ja, ska väl gå och lägga mig i sängen iaf så jag har en chans att somna...
Hej svejs!