Till Gabriel!

Du är speciell!

Nu har du blivit storebror. Du som var så liten! Du växte flera meter medans jag och Linnea var inne på bb. När vi kom hem kände jag knappt igen dig för du hade blivit så ”lillgammal”.

Nu försöker du räkna till tio och lyckas väldigt bra. Du pratar långa meningar och pratar dagarna i ända och berättar allt du tänker. Jag gör mitt bästa för att hänga med. Ibland är det snabba vändningar och du verkar ha så mycket i ditt lilla huvud. För du är trots allt liten. Mig lurar du inte så lätt!  Jag ser det när du ligger i din säng på kvällen. Och när du kryper upp i mitt knä när du är sjuk. Då, just den stunden, är du mammas bebis!

På dagarna älskar du att läsa böcker och spela spel. Det där med att leka bara på måfå verkar inte riktigt vara din grej. Du vill göra vettiga saker. Sånt du lär dig någonting av. Men hur mycket kunskap får det plats i en två-årings huvud?

Du gillar djur och är väldigt ödmjuk. Rusar inte bara fram utan frågar nästan om lov innan du gör något som du inte vet om du får. Du är en känslig kille och sympatigråter lätt om det är någon på dagis som är ledsen. Vill trösta och blir orolig när du ser att det är något fel. Du ser allt!

Ikväll la jag dig för pappa åkte iväg för att roa sig själv en stund. Det var mysigt att du släppte in mig lite igen. Annars föredrar du pappa vid läggningarna. Så har du velat haft det sedan Linnea kom till världen. Och jag förstår dig. Det är så himla fint att du har en pappa som nästan alltid är hemma och finns där för dig vare sig du bara vill leka eller behöver mat när mamma sitter med bebisen och ammar. Du kanske känner dig utanför. Jag försöker ta med dig. Få dig att krypa upp bredvid och kanske läsa en saga. Kunde jag dela mig i två skulle jag!

Igår när vi skulle klä dig och du skulle åka till farmor för att sova över klär vi på dig mössan du fått av henne i tvåårspresent berättar du att pappret hade ”Kittysar” på och snöre. Hur kan det vara möjligt att du minns detta tre månader senare?

Du är imponerande och speciell min underbara, älskade son!!! Jag älskar dig så!

#1 - - Thomas:

Va otroligt vackert skrivet, jag blir rörd :)

Svar: Vad gulliga ni är. Jag brukar hålla sådana här inlägg för mig själv men kände att det här får jag nog våga lägga upp.
Millis

#2 - - Sanna:

Det är inte bara Gabriel som sympatigråter.. Kan inte hindra några tårar när man läser detta fint skrivna inlägg, känner igen mig en del också!

Kramar

Svar: Vad gulliga ni är. Jag brukar hålla sådana här inlägg för mig själv men kände att det här får jag nog våga lägga upp.
Millis

Till top